Ronnie Peterson körde under sin långa karriär många olika bilar.

Stort tack till Kenneth Olausson som producerat denna fantastiska sammanfattning.

Inom Formel 1 körde han för fyra olika stall i tre olika bilmärken:

Debutsäsongen 1970 för Colin Crabbes privata stall i en March 701

De nästkommande två åren 1971–1972 som fabriksförare åt March i
bilarna March 711 och varianter av March 721

Åren 1973 - 1975 och den första tävlingen 1976 körde Ronnie för
Lotus i de olika modellerna 72, 76 och 77

1976 återgick Ronnie till March och körde deras modell 761

År 1977 körde Ronnie för Tyrrell i deras spektakulära sexhjuling
P34

Sista året 1978 körde Ronnie återigen för Lotus i deras modeller 78
och 79

Ronnie var även framgångsrik i sportvagnar och då framförallt i Ferrari där
han körde modell 512 S och 312 PB och för BMW, modell CSL "Batmobil" och
320i. Andra sportvagnar där Ronnie hade viss framgång var med Lola och Alfa
Romeo, men även Porsche. Få känner till att Ronnie startade i Le Mans med en Corvette.
I USA har Ronnie tävlat på ovalbana i Camaro.

På hemmaplan i Sverige har bilar som Focus, Ford Capri och VW passerat Ronnie
revy i olika sammanhang. Åren i Formel 3 skedde i vagnar från SWEBE, Brabham,
Tecno, Lotus och March.

SWEBE

Ronnie tar F3 licens

Ronnie Peterson beslöt inför 1966 års säsong att han skulle begränsa sitt deltagande till endast en klass i Formel K och istället ta klivet upp till Formel 3. Under våren tog därför Ronnie sin förarlicens. 

Ny bilkonstruktion
Hemma i det numera berömda trädgårdsgaraget i Sörby, som ligger i Örebros södra utkanter alldeles intill det gamla flygfältet hade pappa Bengt sedan senhösten 1965 varit i full färd med en ny bilkonstruktion tillsammans med Sven "Bergvägg" Andersson". Samarbetet mellan dessa båda bilentusiaster var inte något nytt. Sedan vintern 1946/47 hade paret under 20 års tid konstruerat inte mindre än 21 fordon inklusive ett antal Formel K-byggen. Bilarna hade tidigare döpts till SVEBE, men nu tycks man ha velat ge en mer internationell touch åt skapelsen varför namnet blev SWEBE. Totalt byggde Ronnie och pappa Bengt fyra SWEBE-bilar tillsammans med Sven Andersson och Egert Haglund. Med på ett hörn var även Hans "Tjaxa" Ulin.

Ideér lånades från Brabham
Teamet Andersson-Peterson jobbade efter principen att tillverka det mesta själv för att spara pengar. En Brabham av årsmodell 1965 lånades av den svenske F3-åkaren Egert Haglund, vilken plockades ner i delar och synades in i minsta detalj. Så många av idéerna i SWEBE:n lånades från Brabham, men där fanns också modifieringar av svensk modell. Ramen, av facksverkstyp, väger 41 kg. Hjulupphängningen är av typ Brabham med framspindlar från Triumph. Måtten i stort sett desamma som Brabhams, dock något bredare och därmed något större spår vidd. Motorn var av typ Holbay och den hade försetts med en Viola-låda.

Tredjeplacering
Även om det bara blev fyra tävlingar för Ronnie med bilen, men en tredjeplats i debutloppet som bästa resultat, så visade bilkonstruktionen upp viss potential.


BRABHAM

Ronnie stärker sin konkurrenskraft i ny bil

Ronnie Peterson körde en Brabham sista loppet i F3 1966 och hela säsongen 1967. Den SWEBE som pappa Bengt låtit konstruera tillsammans med Sven Andersson visade sig inte hålla måttet och då det stod klart att Kurt Ahrens var villig att sälja sin Brabham BT18 var det dags att slå till.

Voltade en bit in i loppet
Ronnie begav sig till Västtyskland och hann precis hem till höstens "Kanonlopp" i Karlskoga. Innan Ronnie tillåts starta tvingas han höja störtbågen, ett krav han inte fullt ut uppskattade. Men i efterhand var Ronnie säkert tacksam mot Gelleråsens besiktningschef Ulf Rossel, eftersom han voltade med bilen en bit in i loppet. 

Fordonen Brabham
Bilmärket Brabham såg dagens ljus 1961 då den australienfödde tävlingsföraren Jack "When the flag drops, the bullshit stops." Brabham gick samman med landsmannen och ingenjören Ron Tauranac och bildade Motor Racing Developments Ltd.

Brabham BT-bilarna visade sig direkt vara konkurrenskraftiga och stallet skördade många framgångar de första åren. Efter sex segrar 1966 blev Jack Brabham den förste att ta hem VM-titeln med bil av eget fabrikat - dels individuellt som förare, men också konstruktörsmästerskapet som han även tilldelades 1967. Partnerskapet mellan Brabham och Tauranac pågick under nio år. 1970 sålde Jack MRD till Ron, som drev företaget ytterligare ett år innan det övergick i Bernie Ecclestones ägo. 

Totalt 46 bilar
Parallellt med F1-bilar producerades även vagnar för Formel 2 och 3. År 1966 var det Brabham BT 18 som gällde i båda dessa klasser. Ron Tauranac hade designat bilen med hjälp av Michael Hillman. Totalt tillverkades 46 exemplar av denna modell, 6 stycken BT18 för F2 med Cosworth SCA- eller Honda DOHC-motorer, 32 stycken BT18A för F3 och 8 stycken BT18B för Formula B vid Honda Racing School med Ford Kent-motorer. 

Fram till Brabhams BT16A F2-bil, 1965, hade MRD använt sig av Progress Chassis Company i tillverkningen av chassier, men fr o m BT17 gick uppdraget till Arch Motors. AM stämplades normalt in med chassinumret. 

Nya tävlingsregler gav nya möjligheter
Skillnaderna mellan Brabham-bilarna till F2 och F3 var inte så stora. F2:orna från MRD körde med bromsar från Lockheed, medan F3-vagnarna använde Girling. Båda varianterna använde sig av Borg & Beck 7¼ enkelskivade torrkoppling. 1966 var det sista året som F2 tävlade med 1-liters motorer. I Brabhams BT18 användes Cosworths 4-cylindriga SCA motor med enkelt överliggande kamaxel. Från 1967 medgav reglerna motorer med en maxvolym om 1,6 l på 6 cylindrar. Reglerna för F3 medgav 1966 också 1 liters kapacitet, men inte motorer med överliggande kamaxlar. Den populäraste motorn var Fords MAE, Modified Anglia Series E, som gav ca 100 hk vid 9500 rpm. 

Tysk konkurrenskraft blir svensk
Den västtyske racerföraren Kurt Ahrens Jr. Vars pappa Sr. var västtysk speedway champion, körde totalt 21 F2/F3-lopp med den Brabham BT18 han köpte för -66 års säsong. Det blev ingen seger i Formel 2, däremot hela 7 st i Formel 3. Det var således en klart konkurrenskraftig bil som Ronnie införskaffade för att kunna delta i Karlskoga den 16/10. Detta hade Ronnie själv kunnat konstatera eftersom han tävlade i sin SWEBE mot Kurt vid tre tillfällen under 1966, i Djursland, Roskilde och Karlskoga.

TECNO

Tecno och genombrottet

Tecno och genombrottet Ronnie Peterson kom att vinna många segrar då han körde i en Tecno i Formel 3 under 1968–1969. Totalt blev det 27 stycken. Här är några bilder på detta vinnarekipage som kördes under den internationella genombrottssäsongen 1969.

MARCH

Ronnie vinner 1976 på Monza

Ronnie Peterson är kontrakterad av March-stallet under åren 1970-1972, samt 1976. Totalt kör Ronnie 9 F1-tävlingar under 1970, 16 F1-tävlingar under 1971, 16 F1-tävlingar under 1972 och 15 F1-tävlingar under 1976. Under alla dessa år och totalt 56 F1-tävlingar för March blir det bara en F1-seger 1976 på Monza.

F2-profiler grundar March Engineering
Den 1 oktober 1969 bildades March Engineering av Formel 2-föraren och advokaten Max Mosley, Alan Rees, föraren och teknikern Graham Coaker samt konstruktören Robin Her. Rees var tidigare tävlingsförare och stallchef för Formel 2-laget Winkelmann Racing.

Premiär med pallplats
Med egna insatser och med hjälp av lånat kapital kunde man på mycket kort tid presentera en Formel 3-vagn, typ 693. Premiären för denna bil var en Formel 3-tävling på Cadwell Park där Ronnie Peterson, trots en trasig koppling, lyckades komma på tredje plats. March gav redan från början sina vagnar typnummer där de två första siffrorna angav tillverkningsåret och den tredje siffran angav den formel som vagnarna konstruerats för. De fyra kompanjonerna kallade sitt företag March efter sina lätt blandade initialer - M kom från Max Mosley, AR från Alan Rees, C från Graham Coaker och H från Robin Herd.

Dominans inom F2
Inom sex månader tillverkade March vagnar för fem klasser, från Formel 1 till CanAM-tävlingarna för racersportvagnar. Fabriken fanns i Bicester, inom bekvämt avstånd från Silverstone-banan. Man hade alltid ont om pengar och svårt att nå toppresultat när det gällde Formel 1, men i Formel 2 dominerade vagnarna med sina 4-cylindriga BMW-motorer klassen fram till mitten av 70-talet då Renaults V6-vagnar gjorde entré. Även Formel 3-vagnarna utmärkte sig, men däremot gick det inte lika bra i Formel Ford.

Ronnie börjar köra 701
March-firmans program inför 1970 var ambitiöst och man kastade sig in i Formel 1-tävlingarnas värld med sin nya typ 701 som man enligt reglerna tvingades tillverka i minst sex exemplar. Bilen hade en nitad skalkonstruktion runt ett huvudskott gjutet i magnesium och var utrustad med Ford-Cosworths DFV V8-motor och 5-stegad Hewland växellåda. Förutom de fabriksvagnar som kördes av Chris Amon och Jo Siffert, köpte Ken Tyrrell, med finansiellt bistånd från Ford, tre vagnar. Ytterligare en gick till Colin Crabbes Antique Automobiles och kördes av Ronnie Peterson.

Jackie Stewart tar hem första segern
Ytterligare vagnar såldes till privatförare och en mångfald March-vagnar syntes i startleden under året. Första segern togs av Jackie Stewart med en av de bilar som ingick i Tyrrell-stallet i Race of Champions på Brands Hatch-banan. Stewart vann också spanska Grand Prix-tävlingen i april. Under andra hälften av året gick det sämre för bilarna, bl a på grund av problem med vikt och balans. Bilarna kördes av åtskilliga förare; bl a Chris Amon, Francois Cevert, Ronnie Peterson, Johnny Servoz-Gavin och Jo Siffert.

Perrot vinner F2-lopp med 702
I augusti samma år tog Xavier Perrot hem en överraskande seger i Formel 2-loppet på Nürburgring med sin 702-vagn. Det var samma grundbil som kunde anpassas till en rad olika klasser. Den första CanAm-vagnen, typ 707, vann redan i sin inte alltför kvalificerade debuttävling med Kellners vid ratten. Kellners kom på tredje plats i USA-mästerskapet.

March-bilarnas unika framgångar
707-vagnen var större än de flesta andra CanAm-bilar och utrustad med 7,6 liters Chevrolet-motor. Tom Walkinshaw och en del andra förare hade en del framgångar i Formel 3-tävlingar och i Formel Ford hade Ian Taylor i början vissa framgångar med typ 708. Trots framgångar i flera olika klasser hade March inte lyckats få fram någon riktig vinnarbil av någon av dessa. En så pass lyckad säsong över hela formelbilsportens bredd saknar dock motstycke.

Ronnie tvåa i förar-VM trots utebliven vinst
1971 års Formel 1-bil typ 711 hade Frank Costin-konstruerad kaross med mycket lågt luftmotstånd, sidoplacerade kylare och en elliptisk nosvinge. Motorerna var antingen Ford-Cosworth eller Alfa Romeo och lagets alla bilar var sponsrade av STP Oil Treatment. Under året tillverkade March också bilar för Formel 2, Formel 3, Formel B, Formel Atlantic och Formel Ford. Ronnie Peterson lyckades inte vinna någon Grand Prix-tävling men placerade sig på andra plats i förar-VM tack vare bl a fyra andraplaceringar i Monaco, Hockenheim, Silverstone och Monza.

Blir även F2-mästare i EM
Ronnie Peterson blev 1971 även Formel 2-mästare i EM med 721 M-vagnen som tillverkades i minst 21 exemplar och som med stor framgång kördes av många förare. Samtliga vagnar hade Cosworth-motorer, med undantag för en som var utrustad med BMW-motorer. Också i Formel 3 hade March stora framgångar detta år.

Ronnie Peterson och Niki Lauda
1972 års Formel 1-bil 721 påminde utseendemässigt om den tidigare vagnen, men var mycket modifierad. Fabriksvagnarna kördes av Ronnie Peterson och Niki Lauda. Under året kom en utvecklad variant, 721X, med växellådan framför differentialen. Den visade sig dock vara problematisk, speciellt för Goodyear-däck som firman just gått över till. Bilarna ersattes av 721G där G stod för Guiness Rekordbok – då man ansåg att firman borde hamna där eftersom den första bilen satts samman på bara nio dagar.

Svalt intresse för F1-konstruktioner
March intresse i Formel 1-tävlingar var betydligt svalare under 1973 och i princip använda man Formel 2-vagnar med Formel 1-motorer. Rees hade lämnat March för att starta Shadow-stallet och Herd och Mosley koncentrerade sig alltmer på bilar för Formel 2 och Formel 3 där de i stort dominerade. Även under 1974 var intresset litet och bara två exemplar byggdes av typ 741 som var baserad på F2-vagnarnas skalkonstruktion. Detta var fallet även under 1975 då endast två vagnar blev konstruerade. Resultaten blev därefter... ...men 1976 kom Ronnie Peterson efter årets första Grand Prix-tävling tillbaka från Lotus till March. Han körde bara 15 tävlingar för stallet och kom bara i mål i sex av dom. Framgångarna med 761-vagnarna var dock tämligen stora och Ronnie segrade på Monza.

March drar sig ur F1
1977 var sista året för Marchs eget lag i Formel 1. Ett av skälen till att överge dessa tävlingar var att BMW pressade firman att koncentrera sig på Formel 2 - de rent utav hotade att dra tillbaka sina motorer om inte Herd slutade upp att syssla med Formel 1-vagnarna och istället koncentrerade sig på de framgångsrika Formel 2-vagnarna. Vid slutet av året sålde March sitt medlemskap i Formula One Constructors´ Association till ATS och det var först 1981 som March återvände till Formel 1-banorna, men då under namnet RAM eftersom man åtagit sig att bygga bilar för detta team. 

MARCH 701

Ronnie Peterson kom att köra March 701 i totalt 9 tävlingar under 1970, enligt sammanställningen nedan. Den modell som Ronnie körde var March 701/8 med Ford-Cosworth DFV V8 motor. Ronnie nådde under sin debutsäsong i Formel 1 inga större framgångar, men lyckades ändå bevisa att han kommit in i Grand Prix cirkusen för att stanna.

    Chassie     Lättmetall / Monocoque
    Växellåda     5-stegs Hewland DG300
    Effekt     440 hk
    Fälgar     March
    Däck     Firestone:
    9x13 fram
     12,5x13 bak
    Tankvolym     9 st med totalt 200 Liter
    Motor     Ford Cosworth DFV V8 90° Sugmotor
    Motorvolym     2993 ccm
    Varvtal (max)     10.000 U/min
    Borrning x Slag     64,8 x 85,7 mm
    Kompression     11:1
    Motorelektronik     Lucas 
    Motorvikt     172 kg
    Spårvidd fram     1475 mm (59")
    Spårvidd bak     1475 mm (59")
    Axelavstånd     2320 mm (95")
    Höjd     910 mm
    Längd     3950 mm
    Stötdämpare     Armstrong och Koni
    Totalvikt     548 kg
March 701/8

Tävling March 701/8 Resultat
Monaco GP
Monte Carlo - 5/10/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 7
Belgian GP
Spa-Francorchamps - 6/7/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 Ej klassificerad
Dutch GP
Zandvoort - 6/21/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 9
French GP
Clermont-Ferrand - 7/5/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 Bröt
British GP
Brands Hatch - 7/18/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 9
German GP
Nürburgring - 8/2/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Italian GP
Monza - 9/6/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Canadian GP
St Jovite - 9/20/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 Ej klassificerad
US GP
Watkins Glen - 10/4/70
March 701/8 - Cosworth DFV V8 11

MARCH 711

Ronnie Peterson kom att köra March 711 i totalt 16 tävlingar under 1971, enligt sammanställningen nedan. Ronnie körde ett antal olika modeller av March 711 och de var antingen utrustade med Ford-Cosworth DFV V8 motor eller Alfa Romeos T33 V8 motor. Ronnie tog under detta sitt andra år i Formel 1 ingen seger, men kunde med sin jämnhet köra hem silverplatsen i årets förarmästerskap.

MARCH 711 - data

    Chassie     Lättmetall / Monocoque
    Växellåda     5-stegs Hewland FG400 eller DG300
    Effekt     435 hk
    Fälgar     March
    Däck     Firestone:
    10x13 fram
     15x15 bak
    Tankvolym     5 st med totalt 270 Liter
    Motor     Ford Cosworth DFV V8 90° 
    Motorvolym     2993 ccm
    Borrning x Slag     64,8 x 85,6 mm
    Spårvidd fram     60"
    Spårvidd bak     60"
    Axelavstånd    96"


March 711/1

Tävling March 711/1 Resultat
International Trophy
Silverstone - 5/8/71
March 711/1 - Alfa Romeo T33 V8 Bröt (olycka)


March 711/2

Tävling March 711/2 Resultat
South African GP
Kyalami - 3/6/71
March 711/2 - Cosworth DFV V8 10
Questor GP
Ontario, CA - 3/28/71
March 711/2 - Cosworth DFV V8 13
Spanish GP
Montjuich Park - 4/18/71
March 711/2 - Cosworth DFV V8 Bröt
Monaco GP
Monte Carlo - 5/23/71
March 711/2 - Cosworth DFV V8 2
Jochen Rindt Trophy
Hockenheim - 6/13/71
March 711/2 - Cosworth DFV V8 2
Dutch GP
Zandvoort - 6/20/71
March 711/2 - Cosworth DFV V8 4


March 711/3

Tävling March 711/3 Resultat
Race of Champions
Brands Hatch - 3/21/71
March 711/3 - Cosworth DFV V8 Bröt


March 711/6

Tävling March 711/6 Resultat
French GP
Paul Ricard - 7/4/71
March 711/6 - Alfa Romeo T33 V8 Bröt
British GP
Silverstone - 7/17/71
March 711/6 - Cosworth DFV V8 2
German GP
Nürburgring - 8/1/71
March 711/6 - Cosworth DFV V8 5
Austrian GP
Österreichring - 8/15/71
March 711/6 - Cosworth DFV V8 8
Italian GP
Monza - 9/5/71
March 711/6 - Cosworth DFV V8 2
Canadian GP
Mosport Park - 9/19/71
March 711/6 - Cosworth DFV V8 2
US GP
Watkins Glen - 10/3/71
March 711/6 - Cosworth DFV V8 3
World Championship Victory Race
Brands Hatch - 10/24/71
March 711/6 - Cosworth DFV V8 10

MARCH 721

Ronnie har otur med tekniska motgångar

Ronnie Peterson kom att köra March 721 i totalt 16 tävlingar under 1972, enligt sammanställningen nedan. Denna säsong bjöd på ett antal olika modeller av March 721 och samtliga kunde betraktas som mer eller mindre "experimentvagnar" utrustade med Ford-Cosworth DFV V8 motor. Säsongen började hyfsat med en modifierad 711, men när den nya modellen 721X kom så höll den inte måttet. 

Lösningen blev att stoppa in motorn i ett F2-chassi och så var modell 721G var född. En kompromiss, men den gick bättre. Ronnie hade dock för länge sedan tröttnat på att inte få den vinnarvagn han så innerligt längtade efter och skrev tidigt på för Lotus inför 1973. Inte heller under denna sin tredje säsong inom Formel 1 och i March-stallet, lyckades Ronnie ta sin första seger.

MARCH 721G- data

March 721/1

Tävling March 721/1 Resultat
Argentinian GP
Buenos Aires - 1/23/72
March 721/1 - Cosworth DFV V8 6
South African GP
Kyalami - 3/4/72
March 721/1 - Cosworth DFV V8 5
Brazilian GP
Interlagos - 3/30/72
March 721/1 - Cosworth DFV V8 2


March 721X/1

Tävling March 721 X/1 Resultat
Race of Champions
Brands Hatch - 3/19/72
March 721X/1 - Cosworth DFV V8 13


March 721X/2

Tävling March 721 X/2 Resultat
Spanish GP
Jarama - 5/1/72
March 721X/2 - Cosworth DFV V8 Bröt
Monaco GP
Monte Carlo - 5/14/72
March 721X/2 - Cosworth DFV V8 11
Gold Cup
Oulton Park - 5/29/72
March 721X/2 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
Belgian GP
Nivelles-Baulers - 6/4/72
March 721X/2 - Cosworth DFV V8 9


March 721G/3

Tävling March 721G/3 Resultat
French GP
Clermont-Ferrand - 7/2/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 5
British GP
Brands Hatch - 7/15/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 7
German GP
Nürburgring - 7/30/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 3
Austrian GP
Österreichring - 8/13/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 12
Italian GP
Monza - 9/10/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 9
Canadian GP
Mosport Park - 9/24/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 Diskvalificerad
US GP
Watkins Glen - 10/8/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 4
John Player Challenge Trophy
Brands Hatch - 10/22/72
March 721G/3 - Cosworth DFV V8 8

MARCH 761

Ronnie Peterson kom att köra March 761 i totalt 15 tävlingar under 1976, enligt sammanställningen nedan. 

MARCH 761 - data
    Chassie Aluminium monocoque
    Växellåda Hewland FG 400 5-växlad
    Effekt 465 hk
    Däck GoodYear 9.5/20 - 13, 15/26 - 13
    Motor Ford-Cosworth DFV V8
    Motorvolym 2993 cc
    Varvtal (max) 10.500 rpm
    Spårvidd bak 190 cm
    Längd 417 cm
March 761/3
Tävling March 761/3 Resultat
South African GP
Kyalami - 3/6/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
US GP West
Long Beach - 3/28/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 10
Spanish GP
Jarama - 5/2/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 Bröt
Belgian GP
Zolder - 5/16/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
Monaco GP
Monte Carlo - 5/30/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
Swedish GP
Anderstorp - 6/13/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 7
French GP
Paul Ricard - 7/4/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 19
British GP
Brands Hatch - 7/18/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 Bröt
German GP
Nürburgring - 8/1/76
March 761/3 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
March 761/6
Tävling March 761/6 Resultat
Austrian GP
Österreichring - 8/15/76
March 761/6 - Cosworth DFV V8 6
Dutch GP
Zandvoort - 8/29/76
March 761/6 - Cosworth DFV V8 Bröt
Italian GP
Monza - 9/12/76
March 761/6 - Cosworth DFV V8 1
Canadian GP
Mosport Park - 10/3/76
March 761/6 - Cosworth DFV V8 9
US GP
Watkins Glen - 10/10/76
March 761/6 - Cosworth DFV V8 Bröt
Japanese GP
Fuji - 10/24/76
March 761/6 - Cosworth DFV V8 Bröt

LOTUS

Ronnie och Lotus

Ronnie Peterson har i mångt år mycket kommit att förknippas med Lotus och de smäckra bilarna i svart och guld. En del andra förare nådde trots det större framgångar och blev också världsmästare i samma typ av bilar som Ronnie också körde, så som Jochen Rindt, Emerson Fittipaldi och Mario Andretti. Däremot var de inte snabbare och få kom att köra lika många lopp för stallet. Det blev totalt 66 Formel 1-starter för Ronnie i någon av de fem olika Lotus-konstruktioner Ronnie kom att köra. Ronnie körde för Lotus åren 1973-1975, ett lopp 1976 och slutligen den fatala säsongen 1978.


Första Lotusbilen
Den som grundade Lotus var Colin Bruce Chapman, född 1928. Han studerade teknik vid University College i London och konstruerade under sin skoltid sin första bil - en bil som han döpte till Lotus efter Lotusblomman. Ett smeknamn han även kallade sin flickvännen Hazel Williams. Bygget påbörjades i oktober 1947 och var byggd av Austin Seven-komponenter. Två förstapris i trialtävlingar blev resultatet.

Lotus Engineering Company bildas
När Chapman senare tjänstgjorde i Royal Air Force byggde han sin andra bil, vilken senare utvecklades till Mark 3-modellen som hade stora framgångar på bana. I april 1950 började han hos British Aluminium Company som konstruktör och detta lade grunden för hans intresse att bygga ännu bättre bilar i lättmetall. Det egna företaget Lotus Engineering Company bildades den 1 januari 1952, i Hornsey. Under tre år kunde Chapman kombinera detta med arbetet vid BAC. Hans partner Michael Allen jobbade heltid, men en rad andra anställda var på deltid för att hjälpa till i produktionen av Mark 4-vagnar och Mark 6, vilken levererades i byggsatsform.

Första F1 vinsten 1960
Då Chapman i januari lämnade BAC för att helt och fullt ägna sig åt Lotus, fick han även tid att vara framgångsrik försteförare i Team Lotus. Efter en krasch på träning inför 1956 års franska Grand Prix i en Vanwall bestämde sig Colin för att aldrig mer tävla i Formel 1. Men först 1957 ger han upp att tävla helt. Trots det siktade Colin inställt på att nå toppen. Efter en rad framgångar med olika bilkonstruktioner kunde Lotus inkassera sin första F1-seger i och med Stirling Moss vinst 1960 i Monacos Grand Prix.

1962 lanseras världens första skalproduktion
Vid 1962 års holländska Grand Prix på Zandvoortbanan introducerade Champan sin nya Lotus 25, en av de allra mest betydelsefulla racervagnar som tillverkats - världens första skalkonstruktion. Under 1963 tar Jim Clark hem såväl förar- som märkestiteln i F1-VM åt Lotus, detta efter sju vinster. Med efterföljaren Lotus 33 kunde titlarna även bärgas 1965. Lika framgångsrika blev inte Lotus 35/38/43 även om de vann en del segrar.

Parallellt med tävlingsbilarna utvecklade även Colin Chapman många historiska landsvägsvagnar. Exempel på dessa var Seven, Super Seven, Elite, Elan, Europa, Eclat och Esprit.

Nya motorn kammar hem 154 Grand Prix segrar
En mycket lyckad kombination var då Colin Chapman gifte samman den nya konstruktionen Lotus 49 med en nyutvecklad V8-motor från Cosworth-Ford. Denna DFV-motor, Double Four Valve, med fyra överliggande kamaxlar på 2996 cc gav i sin ursprungliga version 410 hk vid 9000 rpm. Det blev seger för Jim Clark redan i det första loppet i Hollands Grand Prix 1967. Ingen kunde väl någonsin gissa att denna motor skulle användas av tio olika tillverkare av F1-bilar och ta hem 154 Grand Prix-segrar.

Flera tragiska dödsfall
Tyvärr omkom Jim Clark tragiskt i Lotus Formel 2-bil typ 48 på Hockenheim i april 1968, men i händerna på Graham Hill och Jo Siffert kunde Lotus ändå ta sitt tredje märkes-VM samt även förartiteln åt Hill. Samma år förolyckades även Mike Spencer i en Lotus 56, byggd för Indianapolis-loppet med gasturbin och fyrhjulsdrift. Colin Chapman tog de båda förarnas död mycket hårt.

Vinster och ytterligare en tragisk olycka
Inför 1970 års säsong kom Chapman med en helt ny konstruktion, den kilformade typ 72 med variabel torsionsfjädring och mittplacerade bromsar. I början av säsongen var bilarna ej utprovade, men efter Monacos Grand Prix kunde Jochen Rindt ta hem segrar med den nya bilen i Holland, Frankrike, England och Tyskland. Mycket olyckligt omkommer Rindt under träning inför Italiens Grand Prix på Monza, men blir ändå den förste förare som postumt tilldelas mästarvärdigheten. Tack vare andreföraren Emerson Fittipaldis seger i USA:s Gran Prex tar stallet även hem märkes-VM, det fjärde i ordningen. Även Reine Wisell har viss del i detta då han som inhoppare i slutet av året lyckas ta en pallplats i sin debut för stallet.

Fittipaldi blir yngste världsmästaren
För första gången sedan 1959 lyckas Team Lotus året därpå inte ta hem en enda F1-seger under säsongen, men till 1972 är ordningen återställd då Fittipaldi blir den yngste världsmästaren någonsin med sina 25 år. Under 1973 då Ronnie Peterson anslutit till stallet, förefaller allt vara upplagt för att ytterligare en världsmästare ska kunna koras för Lotus, men de båda förarna tar för många poäng av varandra och slutar tvåa och trea i mästerskapet - något som får Fittipaldi att lämna Lotus. Stallet vinner dock märkes-VM för femte gången. 

Chapmans svagare fokus och dålig teknik
Colin Chapman ägnar nu allt mer tid åt att lyckas på den amerikanska marknaden med sina sportvagnar för vanligt bruk. Detta går ut över konstruktionsarbetet med Lotus tävlingsvagnar samtidigt som företagets ekonomi blir alltmer ansträngd. En mindre lyckad konstruktion var Lotus 76 som gör ett fåtal tävlingar under 1974. Misslyckandet får Lotus att använda den gamla beprövade modellen 72 även under 1975. Först inför 1976 års säsong finns en ny modell framme, Lotus 77. Ronnie har dock ledsnat på strulet och ersätts av Gunnar Nilsson som tillsammans med Mario Andretti till slut når vissa framgångar med den nya bilen - Andretti t o m segrar i Japans Grand Prix i slutet av året.

Ronnie återvänder i konkurrenskraftig bil
Inför 1977 kommer Colin Chapman med den revolutionerande Lotus 78, den första bil som hade vingar för att skapa nedåtriktade krafter som skulle förbättra väggreppet. Det blir fyra Grand Prix-vinster det året. Inför 1978 återkommer Ronnie till stallet. Tillsammans med Andretti radar paret upp segrar i såväl 78:an som den vidareutvecklade varianten Lotus 79, som var såväl lättare och lägre med rörliga kjolar som i det närmaste klistrade fast bilen vid marken.

Mario Andretti blir, som försteförare i stallet, världsmästare detta år. Lotus tar även hem märkes-VM, mycket tack vare Ronnie Peterson som slutar tvåa i det totala sammandraget för säsongen. Ronnie har dock avlidit av de skador han ådragit sig i masskraschen vid starten av Italiens Grand Prix på Monza - något som dämpar glädjen hos Lotus.

Ronnies död skapar ett vakuum
1979 drog John Player tillbaka sina sponsorpengar och de närmaste åren kom att bli förvirrade. Under sex säsonger, 1979-1984, lyckas man bara vinna en enda F1-tävling genom Elio de Angelis i en Lotus 91. Detta blir också den sista gången som Colin Chapman får kasta sin keps vid mållinjen eftersom han plötsligt går bort i december 1982.

När sedan turbotekniken slår igenom och Ayrton Senna kommer till stallet i mitten av 80-talet, inleds en ny framgångsrik period för Lotus - men det är en annan historia.

LOTUS 72

Dålig bil räddas av Ronnies begåvning

Ronnie Peterson kom att köra Lotus 72:an i olika typmodeller i totalt 45 tävlingar under åren 1973-1975, enligt sammanställningen nedan. De två första åren resulterade i 7 segrar och 10 "pole positions", men tyvärr visade sig denna konstruktion från 1969 inte vara konkurrenskraftig 1975. Egentligen var bilen "out of date" redan 1974, men tack vare Ronnies stora begåvning kunde det omöjliga mjölkas ur bilen på vissa banor där topphastigheten inte var avgörande.

Ny genial konstruktion i riskfyllt ekipage
Det var inför 1970 års säsong som Chapman kom med en helt ny konstruktion - den kilformade typ 72 med variabel torsionsfjädring och mittplacerade bromsar.

Lotus 72:an var i grunden en genial konstruktion från Colin Chapman med gott bistånd från designchefen Maurice Phillipe. Debuten skedde den 19 april 1970 i Spaniens Grand Prix, då i färgerna för Gold Leaf Team Lotus - rött, vitt och guld. Jochen Rindt hade redan under sommaren 1969 påbörjat utprovningen av bilen på Lotus Hethel testbana, men hade kluvna känslor för den nya skapelsen. Succén var inte omedelbar, problem med de inbyggda bromsarna fram, men med fyra segrar under sommarmånaderna kunde Rindt säkra världsmästartiteln innan den tragiska olyckan på Monza ändade hans liv. Innan detta skedde hade Jochen Rindt haft ett flertal dispyter med Chapman om dennes maniska jakt på att spara vikt i bilen.

Fittipaldis framgångar med Lotus 72
Näste förare som kom att förknippas med Lotus 72 var Emerson Fittipaldi. Totalt tog denne nio segrar med bilen, den första redan i slutet av 1970. Säsongen 1971 uteblev framgångarna då Emerson hämmades av en skada han ådragit sig i en civil trafikolycka och vars konsekvenser aldrig blev helt officiella. Året därpå blev Emerson världsmästare i Lotus 72D - då i det nya färgställningen svart och guld i Team John Player Special.

Nytt superteam
Ronnie Peterson anslöt till stallet 1973 rådde ingen tvekan om att Chapman satt samman ett "superteam". Då stallet valde att matcha båda som försteförare tog de olyckligt nog så många segrar av varandra att Jackie Stewart för Tyrrell kunde plocka så många poäng att han kunde bärga förartiteln - märkesmästerskapet gick dock till Lotus. De uteblivna stallorders som skulle ha säkrat ytterligare en för Fittipaldi fick nu denne att lämna stallet och ny stallkompis till Ronnie blev Jacky Ickx.

973 års Lotus 72E hade delvis nya underplåtar, luftintag av en ny form med inbyggda kylare och energiupptagande zoner samt stora förändringar på bromsar, fjädring och spårvidd. Bytet från Firestone- till Goodyear-däck 1973 nödvändiggjorde en rad av dessa förändringar.

72:an med 20 segrar i Grand Prix
Den tredje eran i Lotus 72:an var Ronnies. Andra hälften av 1973 kunde Ronnie köra hem fyra segrar. Trots att bilen inte längre var konkurrenskraftig lyckades Ronnie även 1974 ta ytterligare tre segrar med bilen - den sista den 8 september på Monza i Italiens Grand Prix. När Ronnie den 5 oktober 1975 kör in ekipaget på en femteplats i USA:s Grand Prix på Watkins Glen kan bilen till slut pensioneras - de sista åren i version E och F, med Ralph Bellamy och Martin Ogilvie som konstruktörer. Därmed avslutades den längsta epoken för en Formel 1-bil någonsin, totalt sex säsonger med en konstruktion som mot slutet var sju år gammal. Tjugo segrar plus ytterligare fem i tävlingar utanför Grand Prix-mästerskapet, två världsmästare, tre märkesmästerskap (70/72/73).

Totalt byggdes 9 st Lotus 72 ,R1 - R9, men med den förklaringen att chassi R1 byggdes om till serievarianten R4 och att chassi R5 i princip byggdes upp från grunden igen efter en våldsam krasch.

72:ans förare
Sexton förare kom att köra Lotus 72: Dave Charlton, Jim Crawford, Paddy Driver, Emerson Fittipaldi, Brian Henton, Graham Hill, Jacky Ickx, Eddie Keizan, John Miles, Ronnie Peterson, Jochen Rindt, Ian Schekter, Guy Tunmer, Dave Walker, John Watson och Reine Wisell.

Lotus 72 - data
    Chassie Aluminium monocoque

20swg inner, 18swg yttre

    Växellåda Hewland FG 400, 5-växlad
    Effekt 460 - 520 hk
    Däck Inledningsvis på mjuka Firestone 13x10,2/15x15 (även 16,2x13 användes), därefter på Goodyear (bilen var ej konstruerad för dessa däck)
    Fälgar Speedline
    Stötdämpare Koni
    Tankvolym 45 gallon totalt i två tankar (205 l)

Senare variant hade totalt 181 l

    Motor Ford-Cosworth DFV V-8 med Lucas bränsleinsprutning
    Motorvolym 2993 ccm
    Varvtal (max) 10.500 - 11.600 rpm
    Motorvikt 165 kg
    Motorelektrobik Lucas Opus
    Spårvidd fram 58-60 tum (1448-1542 mm modell D - F)
    Spårvidd bak 61-64 tum (1575-1625 mm modell D - F)
    Hjulbas 100 tum (105 på Lotus 72 F); 2540-2667 mm
    Bredd 74 tum
    Höjd 46 tum (35 tum utan luftintag)
    Längd 165 tum
    Totalvikt 1168 lb (530 kg); senare modeller upp till 576 kg


Ronnie Petersons F1-lopp i Lotus 72: Lotus 72/R6

Tävling Lotus 72/R6 Resultat
Race of Champions
Brands Hatch - 3/18/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 Bröt
Belgian GP
Zolder - 5/20/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 Bröt
Monaco GP
Monte Carlo - 6/3/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 3
Swedish GP
Anderstorp - 6/17/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 2
French GP
Paul Ricard - 7/1/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 1
British GP
Silverstone - 7/14/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 2
Dutch GP
Zandvoort - 7/29/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 11
German GP
Nürburgring - 8/5/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 Bröt
Austrian GP
Österreichring - 8/19/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 1
Italian GP
Monza - 9/9/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 1
Canadian GP
Mosport Park - 9/23/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 Bröt
US GP
Watkins Glen - 10/7/73
Lotus 72/R6 - Cosworth DFV V8 1
Lotus 72

Tävling Lotus 72/R8 Resultat
Argentinian GP
Buenos Aires - 1/28/73
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Brazilian GP
Interlagos - 2/11/73
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
South African GP
Kyalami - 3/3/73
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 11
International Trophy
Silverstone - 4/8/73
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 2
Spanish GP
Montjuich Park - 4/29/73
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Argentinian GP
Buenos Aires - 1/13/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 13
Brazilian GP
Interlagos - 1/27/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 6
Monaco GP
Monte Carlo - 5/26/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 1
Swedish GP
Anderstorp - 6/9/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Dutch GP
Zandvoort - 6/23/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 8
French GP
Dijon-Prenois - 7/7/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 1
British GP
Brands Hatch - 7/20/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 10
Austrian GP
Österreichring - 8/18/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Italian GP
Monza - 9/8/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 1
Canadian GP
Mosport Park - 9/22/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 3
US GP
Watkins Glen - 10/6/74
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Argentinian GP
Buenos Aires - 1/12/75
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 Bröt
Brazilian GP
Interlagos - 1/26/75
Lotus 72/R8 - Cosworth DFV V8 15
Lotus 72/R9

Tävling Lotus 72/R9 Resultat
South African GP
Kyalami - 3/1/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 10
Race of Champions
Brands Hatch - 3/16/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 3
International Trophy
Silverstone - 4/13/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 Startade ej
Spanish GP
Montjuich Park - 4/27/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
Monaco GP
Monte Carlo - 5/11/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 4
Belgian GP
Zolder - 5/25/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 Bröt
Swedish GP
Anderstorp - 6/8/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 9
Dutch GP
Zandvoort - 6/22/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 15
French GP
Paul Ricard - 7/6/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 10
British GP
Silverstone - 7/19/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 Bröt
German GP
Nürburgring - 8/3/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 Bröt
Austrian GP
Österreichring - 8/17/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 5
Swiss GP
Dijon-Prenois - 8/24/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 4
Italian GP
Monza - 9/7/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 Bröt
US GP
Watkins Glen - 10/5/75
Lotus 72/R9 - Cosworth DFV V8 5

LOTUS 76

Uteblivna framgångar och till slut ett fiasko

Ronnie Peterson kom att köra Lotus 76:an i endast 5 tävlingar under år 1974, enligt sammanställningen nedan. Den nya Lotusmodellen från Colin Chapman hade "hausats" upp under vinterhalvåret, men konstruktionen kom snabbt att visa sina begränsningar och då den gamla trotjänaren - Lotus 72 - åter fick tas till nåder var fiaskot ett faktum.

Dubbla vingar och fyra pedaler
Lotus 76 premiärvisades den 11 februari 1974 på New London Theatre, Drury Lane. Som vanligt hade Colin Chapman stått för idéerna, men det var chefskonstruktören Ralph Bellamy som tillsammans med mekanikerna till slut fick ihop skapelsen. Nymodigheter var en automatisk koppling som manövrerades med hjälp av en liten knapp på växelspaksknoppen. Kopplingen styrdes elektriskt, men den kunde även manövreras på konventionellt sätt med en pedal längst ut till vänster, vilken skulle användas endast i starten. Föraren ska istället kunna använda vänster fot för bromspedalen och höger fot för gaspedalen. För säkerhetsskull fanns det två bromspedaler, en bredvid gaspedalen också - fyra pedaler således. Lotus 76 testades även med dubbla vingar bak.

Lotus 76 (JPS 1/9) - data
    Växellåda Hewland
    Effekt 465 hk
    Däck Goodyear
    Motor Ford Cosworth DFV V8
    Varvtal (max) >10000 rpm
    Spårvidd fram 1473 mm
    Spårvidd bak 1575 mm
    Hjulbas 2565 mm
    Höjd 109,2 cm
    Totalvikt 500 kg
Lotus 76/1 JPS9
Tävling Lotus 76/1 JPS9 Resultat
South African GP
Kyalami - 3/30/74
Lotus 76/1 JPS9 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
International Trophy
Silverstone - 4/7/74
Lotus 76/1 JPS9 - Cosworth DFV V8 Bröt
Spanish GP
Jarama - 4/28/74
Lotus 76/1 JPS9 - Cosworth DFV V8 Bröt
Belgian GP
Nivelles-Baulers - 5/12/74
Lotus 76/1 JPS9 - Cosworth DFV V8 Bröt
Lotus 76/2 JPS10
Tävling Lotus 76/2 JPS10 Resultat
German GP
Nürburgring - 8/4/74
Lotus 76/2 JPS10 - Cosworth DFV V8 4

LOTUS 77

Vid lanseringen blir 77:an en sensation

Ronnie Peterson kom att köra den nya modellen från Colin Chapman - Lotus 77 - i endast en tävling och det var i den första Grand Prix-starten år 1976. Se sammanställningen nedan. Bilen hade presenterats redan den 17 september 1975 i en av matsalarna på Heathrow Airport Hotel och då var den en sensation. Den nya Lotus 77:an var betydligt smidigare än sina föregångare under 70-talet jämfört med Lotus 72 och Lotus 76, bl a som en följd av de nya F1-reglerna som inte tillät ett högt luftintag. En utveckling var justerbara mått för spårvidd och hjulbas.

Ronnie besväras av ologisk konstruktion
Ronnie hade tidigt synpunkter på luftintagens placering som inledningsvis var placerade på sidorna om förarplatsen. Med denna placering kom de att skymma sikten i backspeglarna, samtidigt som backspeglarna kom att störa luftströmmen till luftintaget. Nytt var också dubbla bromsok per skiva med mindre bromsbelägg än andra F1-bilar. Fördelen var att få jämnare fördelning av bromskraften. Skivan skulle därmed inte försöka "vrida sig ur" beläggens grepp. Bromsenheterna som bärande delar i hjulupphängningen, monterade i kant med den smala skalkonstruktionens sidor.

Trots alla de problem som Ronnie och även Mario Andretti fick uppleva med Lotus 77 under sin första och enda tävling i Brasiliens Grand Prix, så fick Colin Chapman viss ordning på konstruktionen. Gunnar Nilsson, som ersatte Ronnie i Lotusstallet, lyckades bland annat ta ett par pallplatser under säsongen och totalt elva poäng med bilen.

Lotus 77 (JPS Mk II) - data
    Chassie Monocoque
    Växellåda Hewland FG400
    Effekt ~500 hk
    Däck Goodyear
    Motor Cosworth V8
    Spårvidd fram 142,9 cm (kan varieras 22 cm)
    Spårvidd bak 152,5 cm (kan varieras 10 cm genom att vända fälgarna)
    Hjulbas 265,5 cm (kan varieras 25 cm)
    Markfrigång 9 cm
    Längd 440,5 cm
Lotus 77/2 JPS12
Tävling Lotus 77/2 JPS12 Resultat
Brazilian GP
Interlagos - 1/25/76
Lotus 77/2 JPS12 - Cosworth DFV V8 Bröt

LOTUS 78

Ronnie segrar, omkommer efter seriekrock på Monza


Ronnie Peterson i en Lotus 78 - himmel eller helvete. Samtidigt som Ronnie segrade i denna konstruktion från Colin Chapman så var det också i denna bil som Ronnie satt då han under Italiens Grand Prix blev så svårt skadad i en masskrock efter start, att han senare avlider. Det blev totalt åtta starter i Lotus 78:an, samtliga under 1978. Se sammanställningen nedan.

Totalt sju segrar under två säsonger
Lotus 78 debuterar säsongen 1977. Mario Andretti tar hem fyra segrar och Gunnar Nilsson en. Året därpå tas ytterligare två segrar - en vardera för Mario och Ronnie. Detta i samma bil som Gunnar vann med på Zolderbanan i Belgiens Grand Prix. Det blev totalt sju segrar under två säsonger.

Lotus 78 (JPS MkIII) - data

    Chassie Monocoque
    Växellåda 5-växlad Getrag
    Effekt ~500 hk
    Motor Cosworth V8 DFV
    Motorvolym 2993 ccm
    Totalvikt max 575 kg


Lotus 78/2 JPS16

Tävling Lotus 78/2 JPS16 Resultat
Argentinian GP
Buenos Aires - 1/15/78
Lotus 78/2 JPS16 - Cosworth DFV V8 5
Brazilian GP
Brasilia - 1/29/78
Lotus 78/2 JPS16 - Cosworth DFV V8 Bröt
South African GP
Kyalami - 3/4/78
Lotus 78/2 JPS16 - Cosworth DFV V8 1
International Trophy
Silverstone - 3/19/78
Lotus 78/2 JPS16 - Cosworth DFV V8 Bröt (olycka)
US GP West
Long Beach - 4/2/78
Lotus 78/2 JPS16 - Cosworth DFV V8 4
Monaco GP
Monte Carlo - 5/7/78
Lotus 78/2 JPS16 - Cosworth DFV V8 Bröt
Belgian GP
Zolder - 5/21/78
Lotus 78/2 JPS16 - Cosworth DFV V8 2


Lotus 78/3 JPS17

Tävling Lotus 78/3 JPS17 Resultat
Italian GP
Monza - 9/10/78
Lotus 78/3 JPS17 - Cosworth DFV V8 Bröt/Startade inte om

LOTUS 79

Flera vinster med välutvecklad konstruktion

Ronnie Peterson kom att köra Lotus 79: under totalt sju tävlingar. Se sammanställningen nedan. Det blev en seger, tre andraplatser och en tredjeplats. Två gånger tvingades Ronnie bryta med Lotus 79. Tyvärr kraschade Ronnie sin Lotus 79:a inför Monzas Grand Prix 1978 och då Colin Chapman inte ville låta Ronnie köra Andrettis reserv 79:a fick Ronnie hålla till godo med den mindre säkra Lotus 78:an - och vi vet alla hur det slutade.

79:ans enda säsong gav fantstiska resultat
Lotus 79 var kanske den vackraste Formel 1-bil som någonsin byggts. Colin Chapman hade vidareutvecklat 78:an och tog ytterligare ett steg med "ground effect" och strömlinjeformning.

Under den enda säsong Lotus 79 tävlades vann Mario Andretti sex gånger med bilen. Totalt sju segrar för Lotus 79 under en säsong och dessutom ett antal dubbelsegrar. Inget dåligt resultat.

Lotus 79 (MarkIV) - data
    Chassie Aluminiumlegering, monocoque
    Växellåda Lotus design, 5-växlad
    Effekt ~500 hk
    Däck Goodyear 13x10 / 13x18.5
    Tankvolym 38 gallon
    Motor Cosworth Ford DFV V8    
    Spårvidd fram 173 cm
    Spårvidd bak 163 cm
    Hjulbas 274,3 cm
    Höjd 96 cm
    Längd 442 cm
    Markfrigång 7,5 cm
    Stötdämpare Koni
    Totalvikt 575 kg


Lotus 79/2 JPS20

Tävling Lotus 79/2 JPS20 Resultat
Spanish GP
Jarama - 6/4/78
Lotus 79/2 JPS20 - Cosworth DFV V8 2
Swedish GP
Anderstorp - 6/17/78
Lotus 79/2 JPS20 - Cosworth DFV V8 3
French GP
Paul Ricard - 7/2/78
Lotus 79/2 JPS20 - Cosworth DFV V8 2
British GP
Brands Hatch - 7/16/78
Lotus 79/2 JPS20 - Cosworth DFV V8 Bröt
German GP
Hockenheim - 7/30/78
Lotus 79/2 JPS20 - Cosworth DFV V8 Bröt
Austrian GP
Österreichring - 8/13/78
Lotus 79/2 JPS20 - Cosworth DFV V8 1
Dutch GP
Zandvoort - 8/27/78
Lotus 79/2 JPS20 - Cosworth DFV V8 2

Tyrrell

Uteblivna segrar med tung konstruktion

Ronnie Peterson kör totalt 18 tävlingar i den spektakulära 6-hjulingen från Tyrrell - alla under 1977. Teorin bakom bilens design var att med de mindre framhjulen minska luftmotståndet och öka kontaktytan. Konstruktionen hade nått vissa framgångar under 1976, då stallet tog hem en dubbelseger i Sveriges Grand Prix med förarna Jody Scheckter och Patrick Depailler. 1976 kammar den även hem sex andraplaceringar.

Till 1977 har utvecklingen på bilen stagnerat och detta blir det första år då Tyrrell inte vinner en Grand Prix-tävling. Bilen är för tung och motorsvag i förhållande till konkurrenterna. Dessutom väljer Goodyear att inte fortsätta utvecklingen av de små 10-tumshjulen, vilket gör att mer konventionella bilar får ett ytterligare försprång. Ronnie når endast pallen vid ett enda tillfälle då han blir trea i Belgiens Grand Prix, samma tävling som Gunnar Nilsson vinner i en Lotus 78 - en bil som Ronnie även vinner med året därpå. 1978 återgår Tyrrell till en fyrhjulig lösning. I ärlighetens namn ska också sägas att P34:an var en bil som inte riktigt passade Ronnies körstil.

Tävlingsföraren Tyrrell med näsa för talang
Mannen bakom Tyrrellstallet var dess ägare Ken Tyrrell. Ken Tyrrell följde ett traditionellt engelskt mönster i sin karriär. Han började tävla med en Cooper 500.midget och efter en lagom karriär startade han ett eget tävlingsstall som framgångsrikt tävlade både i F2- och F3-klasserna. Han gjorde sig också tidigt känd som en framstående talangjägare där Jacky Ickx och Jackie Stewart hörde till hans upptäckter.

Blygsam start vänds till framgång
Hans framgångar ledde så småningom fram till ett samarbete med franska Matra, men 1969 beslöt han sig för att bygga en egen bil. Som konstruktör valde han Derek Gardner som kom från Ferguson, specialister på fyrhjulsdrift. Den nya bilen blev en normal F1-konstruktion med monocoquekonstruktion och Ford Coswortd DFV V8-motor på 3 liter.

Efter en blygsam start 1970 vann Jackie Stewart förar-VM 1971. Stallet tog också hem märkes-VM. Andreförare i Tyrrell-stallet var Francois Cevert.

Både framgångar och dödsfall
År 1972 brottades Tyrrell-stallet med diverse tekniska problem och Stewart slutade på en andraplats i förar-VM, 16 poäng bakom Emerson Fittipaldi i en Lotus.

Året därpå, 1973, dominerade återigen Tyrrell-stallet totalt VM-striden. Stewart vann fem lopp och Cevert var den eviga tvåan. Stewart tog hem VM, men glädjen förmörkades av att Cevert omkom i årets sista lopp på Watkins Glen. Stewart drog sig tillbaka med totalt 25 Grand Prix-vinster, lika många som Jim Clark, och stallet gick in i 1974 med helt nya förare.

De nya förarna var Jody Scheckter och Patrick Depailler och under 1974 genomgick bilarna, 007, endast smärre förändringar. Hjulbasen ökades och vagnarna fick sidmonterade kylare. Bromsarna flyttades in både fram- och baktill, men trots förändringarna uteblev den totala framgången. Bästa placeringarna var Scheckters vinster i Sveriges och Englands Grand Prix. Scheckter slutade på tredje plats i VM.

I väntan på vinst
År 1975 var en ännu sämre säsong med en enda vinst för Scheckter i sitt hemland Sydafrika. Depaillers bästa placering var en tredjeplacering i samma tävling.

1976 introducerade Gardner den revolutionerande P34 med sex hjul, två mindre hjulpar framtill och ett normalt baktill. Bilen hade ett par små fönster så att föraren kunde se framhjulen. Hjulbasen var 2 449 mm. Bästa placering var Scheckters förstaplats i Sveriges Grand Prix. I övrigt blev det sju andraplaceringar.

År 1977 ersatte den svenske föraren Ronnie Peterson Jody Scheckter som hade skrivit på för Ferrari. Ronnies förväntade framgångar uteblev, till stor del berodde det på däckproblem. Bästa placering var två tredjeplatser.

Efterlängtad revansch
År 1978 lämnade Derek Gardner Tyrrell-teamet och en ny konstruktör, Maurice Philipe, ritade en ny bil enligt traditionellt mönster med fyra hjul. Konstruktionen var liten och kompakt och med Depailler och Pironi i stallet lyckades Tyrrell ta tillbaka lite av förlorad mark. Bästa placeringar blev en seger i Monaco och två andraplatser.

Tyrrell P(rojekt)34 - data


    Växellåda Hewland FG400
    Motor Coswortd V8
    Spårvidd fram 116,0 cm
    Spårvidd bak 150,0 cm
    Axelavstånd 245,3 cm
    Markfrigång 7 cm

 

Ronnie Peterson kom att köra följande bilar för Ken Tyrrell:

Tyrrell P34/4

Tävling Tyrrell P34/4 Resultat
Argentinian GP
Buenos Aires - 1/9/77
Tyrrell P34/4 - Coswortd DFV V8 Bröt (olycka)
Brazilian GP
Interlagos - 1/23/77
Tyrrell P34/4 - Coswortd DFV V8 Bröt (olycka)
Tyrrell P34/5
Tävling Tyrrell P34/5 Resultat
Soutd African GP
Kyalami - 3/5/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 Bröt
Race of Champions
Brands Hatch - 3/20/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 10
US GP West
Long Beach - 4/3/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 Bröt
Spanish GP
Jarama - 5/8/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 8
Monaco GP
Monte Carlo - 5/22/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 Bröt
Belgian GP
Zolder - 6/5/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 3
Swedish GP
Anderstorp - 6/19/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 Bröt
French GP
Dijon-Prenois - 7/3/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 12
British GP
Silverstone - 7/16/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 Bröt
German GP
Hockenheim - 7/31/77
Tyrrell P34/5 - Coswortd DFV V8 9
Tyrrell P34/6
Tävling Tyrrell P34/6 Resultat
Austrian GP
österreichring - 8/14/77
Tyrrell P34/6 - Coswortd DFV V8 5
Dutch GP
Zandvoort - 8/28/77
Tyrrell P34/6 - Coswortd DFV V8 Bröt
Italian GP
Monza - 9/11/77
Tyrrell P34/6 - Coswortd DFV V8 6
US GP
Watkins Glen - 10/2/77
Tyrrell P34/6 - Coswortd DFV V8 16
Canadian GP
Mosport Park - 10/9/77
Tyrrell P34/6 - Coswortd DFV V8 Bröt
Japanese GP
Fuji - 10/23/77
Tyrrell P34/6 - Coswortd DFV V8 Bröt (olycka)